En vanlig missuppfattning kring brottmål är att många tar för  givet att ett sådant per se har inslag av våld i sig. Så är inte fallet. Ett brottmål handlar istället om ett ärende där ett lagbrott ligger till grund för talan. Så; förenklat här – har du blivit av med din bil och kunnat identifiera förövaren, gjort en anmälan till polisen så kommer denne person att vara misstänkt för ett brottmål – i det här fallet då en bilstöld. Skulle personen i fråga slagit ner dig på öppen gata så skulle brottsmålet i fråga gå under benämningen misshandel. Och så vidare. Vad finns det då för alternativ, alla mål i Sverige anmäls väl med en misstanke om ett brott och där det är just det brottet i fråga som tvingat fram en anmälan? I och med detta borde väl således allt behandlas som just en brottsmål och ingenting annat? Nej, det finns en annan typ av anmälan och den faller in under benämningen tvist. Vi tänkte snabbt gå igenom vad en tvistemål innebär och vad som gör att ett sådant skiljer sig från ett brottsmål.

Ett tvistemål handlar om de mål i svensk rätt som handläggs av allmän domstol och där två parter inte kan komma överens och där den allmänna domstolen således får besluta om rätt- och fel. Inte sällan så handlar ett tvistemål om pengar, konsumentfrågor eller familjeangelägenheter. Det senare kan innebära en tvist kring vem som ska ha vad vid exempelvis en skilsmässa, ett arv eller – tyvärr – om vårdnaden om barnen. Vi säger tyvärr vid det senare då en vårdnadstvist även inkluderar tredje person och att en sådan på ett helt annat sätt är att anse som en känslomässig prövning än vad exempelvis en tvist gällande ett arv är. Dessutom så tar en sådan längre tid att lösa också. Här ska vi inte fastna på just vårdnadstvist och vad en sådan innebär, vi ska dock tillägga att ett sådant tvistemål även för med sig andra lösningar än vad fallet är vid andra typer av tvister. Exempelvis så erbjuds man så kallade samarbetssamtal (något som varje kommun i Sverige, enligt lag, är skyldiga att erbjuda) och där man tillsammans med sina respektive ombud som förälder får försöka hitta en lösning kring vårdnaden. Det om det.

Brottsmål då, om vi återgår till det ämnet och försöker sammanföra det med ett tvistemål eller ett civilmål så kan vi ge ett exempel på hur ett antaget brottmål förvandlas till ett civilmål istället.

Vi säger här att du är ute en arla morgon för att handla mjölk till familjens frukost, något som sker på en bensinstation då alla andra affärer fortfarande är stängda. Det är söndag och det är halt ute – dagen i fråga ringas in i din kalender som den 23:e Februari. Du handlar din mjölk, du sätter dig i bilen och du kör hemåt. Vid en korsning några hundra meter bort så kommer det plötsligt en annan bil med hög fart och rammar dig från sidan.

Du och ditt ekipage far rakt in en lyktstolpe och i det uppenbara chocktillstånd så kan du se att den andra bilen kör iväg genom ett rökmoln av snö. Du tuppar av och då du vaknar så står en folksamling runt dig. Du kommer snabbt på fötter och förklarar för de poliser som finns på plats vad som hänt. En klassiskt smitning kan konstateras – men av vem?

Lyckligtvis finns det ett vittne, en äldre dam som varit ute med sin hund och som sett hela förloppet. Inte nog med det – hon har dessutom sett vem som körde den andra bilen. En notorisk drinkare i den lilla staden du bor i och du anser därmed att saken är klar. Poliserna åker hem till mannen i fråga och ser hur det står till. På garageuppfarten står en bil, slarvigt parkerad och med en synlig buckla på vänstersidan. De går in i huset då dörren står på vid gavel och väl där så hittar man mannen liggande under vardagsrumsbordet med en tom vodkaflaska – modell större – bredvid sig. Således har man här alltså dels en solklar rattfylla och dels så har man också en smitning.

Mannen nyktrar till och förhörs. Det som visar sig här är följande: han erkänner smitning (på grund av chock!) men han nekar till rattfyllan. Dessutom så påpekar han i sammanhanget en lite bortglömd sak; nämligen det faktum att du ignorerat högerregeln och att du således borde lämnat honom företräde. Felet och ansvaret till olyckan, menar han, det ligger hos dig och inte hos honom.

Spriten då? Ja, den förklarar han också med hjälp av sin chock. Han trodde du avlidit, han stack därifrån och såg– påverkad av allt detta – flaskan som det enda botemedlet för att lindra sin uppenbara chock. Att han hunnit med att dricka denna på under en timme förklarar han med att han har viss vana av att dricka, notorisk drinkare som han trots allt är. Men; han skulle aldrig – under några som helst omständigheter – sätta sig bakom ratten med sprit i kroppen (något som också är svårt att förneka då han aldrig tidigare blivit dömd för en rattfylla).

Vad göra, hur reder man ut skuldfrågan ur denna härva av indicier och hur kan detta förvandlas från en brottmål till ett civilt sådant? Du har anmält honom för att ha kört på dig – polisen misstänker rattfylla och man vet att det finns en smitning erkänd. Man vet även att du inte varit aktsam på högeregeln.

Vi ger ett exempel på en trolig utgång: fallet läggs ner och ni båda åläggs att betala strafföreläggande av åklagaren. Du för att du brutit mot högerregeln och den andre för smitningen. Rattfyllan i fråga blir svår att leda i bevis. Det är tekniskt möjligt att dricka upp den mängd alkohol på den korta tiden mannen gjort (men särskilt troligt kanske det inte är). Avslutat och klart således. Du får böta för ditt brott mot våra svenska trafikregler och mannen för att han stuckit därifrån. Kostnaderna för din bil – och för den lyktstolpe du rammat; dessa får du själv stå för. Rättvist? Inte särskilt. Och: du är här inte chanslös till att driva ärendet vidare.

Du kan istället för att acceptera detta välja att driva målet vidare civilt och skillnaden här ligger i att (det finns naturligtvis flera skillnader) det inte längre – som vid ett brottmål – måste ställas bortom alla rimliga tvivel att mannen i fråga varit den som orsakat olyckan. Det finns inte samma absoluta krav på bevisbörda och det är också du och din advokat som ska lägga fram tillräckligt starka bevis mot mannen i fråga och få honom att förvandlas från – i viss mån; vi har fortfarande smitningen – oskyldig till skyldig.

Vi säger här att din drivna försvarsadvokat kontaktar en alkoholforskare, samt en teknisk expert på hur fort sprit går ut i blodet och låter dessa vittna vid rättegången som följer. Båda deras vittnesmål pekar i en och samma riktning: mannen hade druckit innan också. Den stora flaska vodka som han säger sig ha druckit under den timme då han dels har hunnit köra hem (han bor en bra bit från olycksplatsen) , dels hällt i sig hela innehållet och dels hunnit med att somna – det är inte alls troligt. Alkoholen borde inte ha hunnit nå den höga nivå som mätaren visar under denna relativt korta tid och således så tyder promillehalten på ett intag av alkohol även innan krocken ägde rum. Något som även rätten håller med om och där man beslutar att mannen A) ska betala skadorna på din bil B) ska betala för lyktstolpen som skadades.

• Märk väl här; detta är inte ett faktiskt exempel på något sätt. Historien är kryddad och påhittad enbart för att påvisa skillnaden mellan ett brottmål och en tvist. Det finns således ingen som på något sätt behöver känna sig träffad eller utpekad av detta.